Blogg: Ingen Larsson effekt – går inte att kalla detta otur längre

Samtidigt är det ju ändå ingen överraskning att vi inte får någon Larsson effekt. Jag gillar Emil Larsson! Varför gör jag det, jo därför att det är en spelare som jag alltid har ogillat när vi mött Örebro. Det är ett tydligt tecken på att han är en spelare jag egentligen gillar, nu när han är i MITT LAG. Och jag gillar också att man agerar. Men, som jag sa, det är ingen överraskning att vi inte fick någon positiv effekt av den invärvningen. Som jag sagt tidigare, vi saknar spets, och den typen av spelare som Emil Larsson är, har vi redan en uppsjö av.

Och jag tror inte att Evertsson tagit in Larsson för att han ska ge oss en massa sköna mål, utan mer för att täcka upp för att vi fortfarande saknar spelare som Stjernborg, Ludde och Otto Koivula, och även Martin Lundberg som är borta, i stort sett hela säsongen och har inte ersatts. Larsson kommer att bli nyttig för oss på andra sätt, det vågar jag lova.

Mina tankar inför dagens match var tydliga. Tar vi inte tre poäng så är risken överhängande att vi kommer att få kvala negativt under våren. Linköping är ett lag som ligger där nere, än så länge under oss, och om vi ska undvika några av de två sista platserna så måste vi vinna sådana här matcher. Nu har vi åter igen lagt karbonpapper på de tidigare insatserna och vi återser samma sak gång efter gång. Och jag tror nog att många kan hålla med mig om att vi inte kan kalla detta för otur, missflyt eller att puckstudsarna inte är med oss längre. Nu har vi gjort samma sak så många gånger att det nu är ett mönster som tydligare än någonsin visar oss nått.

Jag tror att man nu måste göra någon form av norsk restart av truppen. Man måste helt enkelt redan nu omvärdera vad man har, sätta upp nya mål och lägre ställda mål och sedan ta det där ifrån. Den här truppen kommer inte att lyfta. Och ja, jag tror inte att Robban kommer att tillföra så mycket att vi helt plötsligt får ett gäng med målskyttar från ingenstans som avgör matcher på löpande band. Felet gjorde man redan under sillyvåren och sommaren 2024. Där bestämde man sig för att inte plocka in och ersätta den spets man förlorat utan att istället fördela ut poäng och målgörandet på fler spelare, som normalt inte gör så mycket mål eller poäng.

Att rätta till detta nu blir näst intill omöjligt. Som Evertsson själv sa, vilket jag påpekade i mitt tidigare inlägg, så finns inte den typen av spelare på marknaden vid den här tidpunkten. Och även om man skulle hitta den där spetsen innan fönstret stänger så tror jag det är försent. Vi har 22 omgångar kvar nu, 66 poäng att spela om och vi behöver närmare hälften av dom poängen för att statistiskt vara på rätt sida om ångeststrecket. Med dagens enda mål, efter 39 skott totalt, så är vi nere i ett målsnitt på 109,3 på 52 omgångar. Vilket innebär att just nu är vi sämre än IK Oskarshamn var förra säsongen då dom slutade på 110 mål.

Men tillbaka till Robban Rosén. Jag tror att hans närvaro både i omklädningsrummet, båset och isen kan ge en boost för laget. Robban har skills som få, en blick för spelet som få och kan kanske ge PP en ny dimension. Men därifrån till att laget helt plötsligt ska börja göra mål på kontinuerlig basis har jag svårt att se. Jag hoppas dock innerligt att jag har fel. Men jag ser inte det komma, tyvärr.

Det sista jag vill påpeka, igen, i detta inlägg är vikten av att nu sluta att tycka synd om sig själva och kalla detta otur osv. Det är inte otur, det är ett mönster. Och för att kunna bryta detta mönster utan att det tillkommer ren kraft utifrån, så måste man sluta prata om otur. Ta in lite känslor, börja vara en jävla nagel i ögat på motståndaren. Acceptera inte att motståndaren slår Åhman på vanten. Då ska han ner och känna på kylan i isen. Börja krascha mer, gå på mål, ta pucken till mål med kraft. Det ska fan göra ont på både backar och målvakt att stå ivägen när vi ska göra mål. Gör vad som helst, bara sluta att snacka otur.

//SJÖAGUDEN