När det såg som mörkast ut kunde han komma in och bara genom att kämpa om varje puck, få alla att tro. Tro att vi kunde vända och gång på gång visade det sig att det var möjligt och så händer det: Vi går upp i Elitserien och detta ouppnåeliga mål blev nått.
Jag är inte säker på att det hade varit möjligt utan hans järnvilja, hans spelglädje och vinnarskalle. Han kunde helt enkelt inte ge upp, jag tror inte ens han vet vad det är. Han fick alla andra i laget och på läktaren att kämpa in i det sista och denna mentalitet finns kvar hos oss på läktaren och de som kommer till laget nu.
Tack vare den tron blev vi svenska mästare, att alla kämpade hela matchen ut.
Det är svårt att sätt ord på vad som är hans storhet men den blev uppenbar när vi såg vem som skulle efterträda honom – Tomi Kallio. Det krävs en stor man för att efterträda en.
Det har gått några år nu, jag har slutat sjunga i skoaffären när de frågar efter min storlek: Åh 38:a! men inombords sjunger jag fortfarande och många med mig.
Tack Johan, Johan, Johan, Johan Markusson, utan dig hade det omöjliga aldrig blivit möjligt.
//Lakej 1218
