Punkrockhockey

[rawspont]

Det kanske inte är den rätta tidpunkten för politiska reflektioner kring idrott, nu i stundande streckstrider. Men, i ljuset av allt gnäll kring herr Booooork och diverse andra navelskådande kommentatorer så kan vi ändå vara nöjda med att bo i ett land där idrott i alla fall i regel inte sammanfaller med politiska manifestationer.

Så, för all punkrockälskande hockeynördar, här har ni två i ett, punk och hockey på en och samma gång. Hur jävla ofta händer det? Synd att Propagandhi inte är från trakten, dom hade gjort en bra Lakerslåt. "Go lakers"-Anders i all ära, men nåt sånt här kan vi sikta på i framtiden.

Orkar man inte analysera text så kan man få lite riktlinjer här

Lägger in bakgrunden här också (nu är låten från 2009 så det är kanske inte superaktuellt men själva temat är det likväl, och det är ju en förbannat bra låt, som i grunden handlar om kärlek till sporten och att låta sporten vara just det, sport):

Once again, Propagandhi is here to say what many people don't want to hear, but this time it's about a Canadian icon. Anyone who lives in Canada or is educated on the sport of hockey knows Don Cherry.

Ron McLean and Don Cherry host the very popular CBC show Hockey Night in Canada which is a pregame show right before 'the' Saturday night hockey game every week. Don Cherry uses the airtime to ramble on about specific hockey players and plays, talks about the Canadian troops overseas, and gives advice specifically directed towards children.

Unfortunately, he's not the type of person who should be an icon for such a great sport, and especially not someone who should be a role model for children. He's infamous for xenophobic, racist comments, and has shown many examples of being closed-minded and extremely thick-headed (as the clip before the song would indicate).

This song is important to me, as it is to Propagandhi as described in the lyrics. Any hockey fan should be terrified of this man teaching their children morals and values. My time spent in Canada shows that a lot of Canadians wrap themselves cozily in the mindset that this man is respectable, and Propagandhi feels that's dangerous (as do I).

EDIT: Oh, and the reason the letter is being directed to Ron McLean specifically is because Don Cherry is impossible to get through. His response to criticism is usually loud-mouthed, immature banter and childish insults- and Ron McLean is always the 'voice of reason' that gets muted by Cherry's incessant yelling.


Notera att texten "as the soldiers inexplicably rappel down from the arena rafters" hänvisar till en match då sångaren var där med sin brorsdotter ("niece" i texten") och soldater firades ner i arenan på olika ställen på läktaren i en demonstration för "the troops overseas". Där hade Boork fått nåt att analysera. Men det hade väl varit hemvärnet som stapplar in i mittcirkeln i Vida Arena kanske. Men i alla fall.